5 november 2012
2 september 2012
Snow White and the Huntsman
Juhupp. Då har jag sett den också. Snow White and the Huntsman var ungefär som jag hade förväntat mig. Älskar vanligtvis såna här filmer men tyvärr så förstör Kristen Stewart den för mig.
Storyn kan väl alla men här har den fått en annorlunda inramning, pluspoäng för det. Känns som att man får mer behållning av den som vuxen i det här utförandet.
Rollerna då? Vi återser Chris Hemsworth från Thor och The Avengers i rollen som The Huntsman och det är ju ganska trevligt av två skäl. 1. Han fixar rollen riktigt bra. Kärv, lätt nerdekad man som återfår sitt förlorade hopp och tar till svärdet för en god sak. 2. Han är ögongodis så det räcker och blir över fast han är täckt av smuts och lera ungefär 75 % av tiden. Det gör inget. Sen att han påminner om Aragorn får vi förlåta dem för. Trots allt rör sig denna film i liknande miljöer.
Som Ravenna, den genomonda men ack så vackra drottningen ser vi Charlize Theron och hon är ypperlig som ondsint och vansinnig drottning. Charlize ger faktiskt Ravenna ett djup och man kan nästan förstå hur hon blivit så galen som hon är. Hon är trovärdig i sitt agerande.
Bland dvärgarna ser vi Bob Hoskins som knappast behöver närmare presentation. Om ni vill kika mer i rollistan hittar ni den HÄR.
Jag sparade Snövit till sist. Kristen Stewart. Den flickan kan inte agera. Det är bara så. Hade hon inte varit uppbackad av bra skådespelare så hade den här filmen inte blivit så populär annat än för de som lider av "Bellafeber" och jag tycker personligen att de verkligen skulle ha valt en annan skådespelerska för rollen. För det första är hon inte vackrare än Charlize någonstans. För det andra så lever hennes karaktär inte upp till ryktet. Hon är inte särskilt inspirerande eller ser ut att bära ett inre ljus så man tror inte på karaktären, det blir platt. För det tredje; kan hon stänga munnen alls? Någonsin?
För övrigt är den spännande, hyfsade stridsscener och bra effekter. Det känns som att de har kikat en hel del på Sagan om Ringen men det är okej att bli inspirerad av de bästa filmerna någonsin i denna genre. I forgive them.
Betyg: 3 av 5 och ni vet varför. Tycker ändå att ni ska se den och gillar ni Kristen så blir det ju ännu bättre.
Storyn kan väl alla men här har den fått en annorlunda inramning, pluspoäng för det. Känns som att man får mer behållning av den som vuxen i det här utförandet.
Rollerna då? Vi återser Chris Hemsworth från Thor och The Avengers i rollen som The Huntsman och det är ju ganska trevligt av två skäl. 1. Han fixar rollen riktigt bra. Kärv, lätt nerdekad man som återfår sitt förlorade hopp och tar till svärdet för en god sak. 2. Han är ögongodis så det räcker och blir över fast han är täckt av smuts och lera ungefär 75 % av tiden. Det gör inget. Sen att han påminner om Aragorn får vi förlåta dem för. Trots allt rör sig denna film i liknande miljöer.
Som Ravenna, den genomonda men ack så vackra drottningen ser vi Charlize Theron och hon är ypperlig som ondsint och vansinnig drottning. Charlize ger faktiskt Ravenna ett djup och man kan nästan förstå hur hon blivit så galen som hon är. Hon är trovärdig i sitt agerande.
Bland dvärgarna ser vi Bob Hoskins som knappast behöver närmare presentation. Om ni vill kika mer i rollistan hittar ni den HÄR.
Jag sparade Snövit till sist. Kristen Stewart. Den flickan kan inte agera. Det är bara så. Hade hon inte varit uppbackad av bra skådespelare så hade den här filmen inte blivit så populär annat än för de som lider av "Bellafeber" och jag tycker personligen att de verkligen skulle ha valt en annan skådespelerska för rollen. För det första är hon inte vackrare än Charlize någonstans. För det andra så lever hennes karaktär inte upp till ryktet. Hon är inte särskilt inspirerande eller ser ut att bära ett inre ljus så man tror inte på karaktären, det blir platt. För det tredje; kan hon stänga munnen alls? Någonsin?
För övrigt är den spännande, hyfsade stridsscener och bra effekter. Det känns som att de har kikat en hel del på Sagan om Ringen men det är okej att bli inspirerad av de bästa filmerna någonsin i denna genre. I forgive them.
Betyg: 3 av 5 och ni vet varför. Tycker ändå att ni ska se den och gillar ni Kristen så blir det ju ännu bättre.
29 augusti 2012
The Lucky One
I går kväll såg jag The Lucky One med Zac Efron och Taylor Schilling.
En helt okej film om en ung marinkårssoldat som dagen efter en attack hittar ett fotografi av en ung kvinna. Han förstår ju att det är någon som tappat det och frågar alla han möter. Det innebär att han bär det med sig hela tiden och på nåt vis lyckas han överleva situationer där många andra dör. På ett lite skämtsamt sätt börjar han tänka att det kvinnan på bilden som skyddar honom och när hans vända i kriget är över beslutar han sig för att leta rätt på henne och tacka henne.
På bilden finns en fyr och det är med vägledning av den han efter timmar på nätet lyckas hitta rätt stad. Kanske en luddig anledning att vandra över halva USA med sin hund men vandringen innebär också en sorts terapi för honom då han tappat fotfästet i tillvaron och är plågad av krigsminnen. Han tycker inte att han passar in någonstans längre.
Han hittar Beth som har ett hundpensionat och när han ska försöka berätta varför han är där så missförstår Beth honom och det slutar med att han får ett jobb där då Beth's mormor anställer honom på fläcken, mot Beth's vilja. Beth har förlorat sin bror i kriget och är ganska misstänksam och fast i sin sorg. Hon har en son som är hennes allt och en f.d man som inte är så sympatisk alla dagar. Där någonstans börjar historien...
Zac Efron är faktiskt inte så tokig i rollen. Jag såg den lite för att jag var nyfiken på att se om han alls kan agera eller om han för evigt skulle sitta fast i High School- filmernas värld. Jag är förvånad över hur pass nyanserad han ändå är i denna film. Man ser vad han känner och tänker i ansiktet och det är de små detaljerna i hans agerande som visar att det finns talang och inte bara utseende. Han får verkligen spela hjälten, the good guy i den här filmen och det kan ju lätt bli lite tråkigt med en karaktär som alltid gör det rätta, men på nåt vis får han det att bli trovärdigt. Man tycker om honom.
Taylor Schilling som Beth fick mina sympatier direkt. Ensamstående mamma som kämpar med förlusten av sin bror samtidigt som hon ska försöka hålla ihop tillvaron för sin sons skull. Man ser hur hon biter ihop om sina känslor och hur hon mer eller mindre bestämt sig för att inte släppa in någon i sitt liv för man blir bara besviken.
Filmen är baserad på en roman av Nicholas Sparks som är känd bland annat för den underbara filmen The Notebook. Läs mer om honom HÄR.
The Lucky One har även nominerats till och vunnit priser.
Mitt betyg: 3,5 av 5
En helt okej film om en ung marinkårssoldat som dagen efter en attack hittar ett fotografi av en ung kvinna. Han förstår ju att det är någon som tappat det och frågar alla han möter. Det innebär att han bär det med sig hela tiden och på nåt vis lyckas han överleva situationer där många andra dör. På ett lite skämtsamt sätt börjar han tänka att det kvinnan på bilden som skyddar honom och när hans vända i kriget är över beslutar han sig för att leta rätt på henne och tacka henne.
På bilden finns en fyr och det är med vägledning av den han efter timmar på nätet lyckas hitta rätt stad. Kanske en luddig anledning att vandra över halva USA med sin hund men vandringen innebär också en sorts terapi för honom då han tappat fotfästet i tillvaron och är plågad av krigsminnen. Han tycker inte att han passar in någonstans längre.
Han hittar Beth som har ett hundpensionat och när han ska försöka berätta varför han är där så missförstår Beth honom och det slutar med att han får ett jobb där då Beth's mormor anställer honom på fläcken, mot Beth's vilja. Beth har förlorat sin bror i kriget och är ganska misstänksam och fast i sin sorg. Hon har en son som är hennes allt och en f.d man som inte är så sympatisk alla dagar. Där någonstans börjar historien...
Zac Efron är faktiskt inte så tokig i rollen. Jag såg den lite för att jag var nyfiken på att se om han alls kan agera eller om han för evigt skulle sitta fast i High School- filmernas värld. Jag är förvånad över hur pass nyanserad han ändå är i denna film. Man ser vad han känner och tänker i ansiktet och det är de små detaljerna i hans agerande som visar att det finns talang och inte bara utseende. Han får verkligen spela hjälten, the good guy i den här filmen och det kan ju lätt bli lite tråkigt med en karaktär som alltid gör det rätta, men på nåt vis får han det att bli trovärdigt. Man tycker om honom.
Taylor Schilling som Beth fick mina sympatier direkt. Ensamstående mamma som kämpar med förlusten av sin bror samtidigt som hon ska försöka hålla ihop tillvaron för sin sons skull. Man ser hur hon biter ihop om sina känslor och hur hon mer eller mindre bestämt sig för att inte släppa in någon i sitt liv för man blir bara besviken.
Filmen är baserad på en roman av Nicholas Sparks som är känd bland annat för den underbara filmen The Notebook. Läs mer om honom HÄR.
The Lucky One har även nominerats till och vunnit priser.
Mitt betyg: 3,5 av 5
25 augusti 2012
The Avengers
Jag är ett stort fan av Marvel-filmer så givetvis har The Avengers stått på menyn ett tag och i går såg vi den äntligen. Många har sagt att den är himla bra så jag hade höga förväntningar så klart och inte blev jag besviken!
Handlingen är rätt enkel: de goda mot de onda och oh damn, världen går under om vi inte räddar den. Men det är lite det som är det fina i kråksången; man vet vilka hjältarna är och man vet hur det kommer att sluta, men resan dit är ju så underhållande! I det här fallet är det Loke, asarnas svarta får som gjort en överenskommelse med bad guys från yttre rymden. Om ni vill läsa mer om själva handlingen hittar ni det HÄR.
Positivt är att det är samma skådespelare som spelar sina karaktärer här som det är i originalfilmerna om dem, förutom Hulken som här spelas av Mark Ruffalo. Han gör ett bra jobb med det. David Banner är precis så lågmäld och återhållsam som man är van att se honom och The Hulk är precis lika bindgalen som han ska vara. En enda grej störde mig och det är att första gången Banner förvandlas så känner han inte igen en kotte och mosar allt i sin väg. Senare i filmen har han plötsligt stenkoll och har bara ihjäl fiender. Hmm. Hur gick det till? Tanken är väl att Banner på nåt sätt lyckas kontrollera The Hulk, men det framkommer inte riktigt hur.
Iron man spelas så klart av Robert Downey Jr och han är som vanligt suverän. Egotrippad, snobbig och övertygad om sin egen förträfflighet och genialitet. Bryr sig inte ett jota om regler och snokar runt överallt, vilket han gör helt rätt i i detta fall för han kommer åt hemligheter som SHIELD har försökt dölja. Så klart har han en ganska framträdande roll, nästan så att man kan tycka att han stjäl filmen lite. Förlåter honom för det då han gör det så bra!
Captain America görs av Chris Evans och den gode kaptenen är väl den som framstår som mest patriotisk och det är tydligt att han var soldat i grunden. Never leave a man behind och skydda de civila skulle kunna vara hans motto. Han bär med sig lite mer "människa" i sin roll och inte bara superhjälte som är oövervinnerlig. Det behövs i den här brokiga samlingen.
Sen har vi Scarlett Johansson som Black Widow, superspionen som i denna film verkar lida en del för gamla synder. Man får känslan av att hon vill rädda världen delvis för att gottgöra för det onda hon tidigare gjort. Så klart är hon ju hur cool som helst och slåss så det ryker om det. Hennes talanger är inte tydliga som de andras men hon är verkligen som en spindel som lockar, retar och manipulerar sina offer dit hon vill även om det slutar med att hon själv blir slagen halvt fördärvad. Man får se mer av henne i den här filmen än i Iron Man och veta mer om hennes bakgrund och det gör att karaktären blir mer levande och trovärdig.
Black Widow verkar ha någon form av relation med Hawkeye som spelas av Jeremy Renner. Han är ny för mig faktiskt eller så minns jag inte i vilken film han varit med i förut. Den mannen kan hantera en pilbåge, det är ett som är säkert. I början av filmen hamnar han i Lokes klor vilket så klart orsakar en hel del besvär för de andra i Avengers-gänget, men när han väl kommer därifrån så kan man lugnt säga att han är hämndlysten!
Sen har vi ju asarna då. Chris Hemsworth gör även här rollen som Thor, den guldhårige asaguden som in i det sista försöker banka vett i sin halvbror Loke, utan någon större framgång. Har man sett filmen om Thor så kan man ju det mesta om historien bakom och kan man nåt om asagudarna så är det ju ett plus. Annars finns risken att man mest ser Thor som killen som svingar sin hammare till höger och vänster och är lite ögongodis. Han vill ju att Loke ska återföras till asarna för att där få sitt straff och samtidigt vill han försöka få brodern att släppa sitt hat mot asafamiljen och bli en del av den igen. Godhjärtad och lite naiv men han lyckas faktiskt ge Hulken på käften och det är inte illa.
I rollen som Loke ser vi åter Tom Hiddleston, bitter, ensam och förgrämd. Förblindad av hat ingår han en pakt med Chitauri, en alienras som gärna vill ta över hela galaxen. Loke vill bli gudakonung över människorna, vilka han mest anser vara boskap som behöver styrsel. Needless to say, så håller inte Thor med honom och konflikten mellan bröderna blir större och mer våldsam än den var i filmen om Thor.
I övriga roller har vi Stellan Skarsgård som vetenskapsmannen Selvig, Samuel L. Jackson som Nick Fury, Gwyneth Paltrow som Pepper Potts och Cobie Smulders som agenten Maria Hill. Cobie spelar Robin i How I met your Mother och det är kul att se henne i nåt annat även om rollen inte är så stor.
Behöver man då se originalfilmerna med de olika hjältarna innan man ser den här? Ja, det tycker jag. Man får större behållning av filmen om man sett Iron Man, Captain America, Thor och The incredible Hulk. Sen att det är Joss Whedon (Buffy, Dollhouse, Angel, Serenity mm) som står vid rodret gör ju inte saken sämre!
Det här en är marvelfilm att älska och se igen! Den är snyggt filmad, rollerna är väl utformade och det sprutar action ur varenda por och om man som jag älskar marvelfilmer så är det bara att mysa ner sig i soffan och njuta!
Betyg: 4,5 av 5
Handlingen är rätt enkel: de goda mot de onda och oh damn, världen går under om vi inte räddar den. Men det är lite det som är det fina i kråksången; man vet vilka hjältarna är och man vet hur det kommer att sluta, men resan dit är ju så underhållande! I det här fallet är det Loke, asarnas svarta får som gjort en överenskommelse med bad guys från yttre rymden. Om ni vill läsa mer om själva handlingen hittar ni det HÄR.
Positivt är att det är samma skådespelare som spelar sina karaktärer här som det är i originalfilmerna om dem, förutom Hulken som här spelas av Mark Ruffalo. Han gör ett bra jobb med det. David Banner är precis så lågmäld och återhållsam som man är van att se honom och The Hulk är precis lika bindgalen som han ska vara. En enda grej störde mig och det är att första gången Banner förvandlas så känner han inte igen en kotte och mosar allt i sin väg. Senare i filmen har han plötsligt stenkoll och har bara ihjäl fiender. Hmm. Hur gick det till? Tanken är väl att Banner på nåt sätt lyckas kontrollera The Hulk, men det framkommer inte riktigt hur.
Iron man spelas så klart av Robert Downey Jr och han är som vanligt suverän. Egotrippad, snobbig och övertygad om sin egen förträfflighet och genialitet. Bryr sig inte ett jota om regler och snokar runt överallt, vilket han gör helt rätt i i detta fall för han kommer åt hemligheter som SHIELD har försökt dölja. Så klart har han en ganska framträdande roll, nästan så att man kan tycka att han stjäl filmen lite. Förlåter honom för det då han gör det så bra!
Captain America görs av Chris Evans och den gode kaptenen är väl den som framstår som mest patriotisk och det är tydligt att han var soldat i grunden. Never leave a man behind och skydda de civila skulle kunna vara hans motto. Han bär med sig lite mer "människa" i sin roll och inte bara superhjälte som är oövervinnerlig. Det behövs i den här brokiga samlingen.
Sen har vi Scarlett Johansson som Black Widow, superspionen som i denna film verkar lida en del för gamla synder. Man får känslan av att hon vill rädda världen delvis för att gottgöra för det onda hon tidigare gjort. Så klart är hon ju hur cool som helst och slåss så det ryker om det. Hennes talanger är inte tydliga som de andras men hon är verkligen som en spindel som lockar, retar och manipulerar sina offer dit hon vill även om det slutar med att hon själv blir slagen halvt fördärvad. Man får se mer av henne i den här filmen än i Iron Man och veta mer om hennes bakgrund och det gör att karaktären blir mer levande och trovärdig.
Black Widow verkar ha någon form av relation med Hawkeye som spelas av Jeremy Renner. Han är ny för mig faktiskt eller så minns jag inte i vilken film han varit med i förut. Den mannen kan hantera en pilbåge, det är ett som är säkert. I början av filmen hamnar han i Lokes klor vilket så klart orsakar en hel del besvär för de andra i Avengers-gänget, men när han väl kommer därifrån så kan man lugnt säga att han är hämndlysten!
Sen har vi ju asarna då. Chris Hemsworth gör även här rollen som Thor, den guldhårige asaguden som in i det sista försöker banka vett i sin halvbror Loke, utan någon större framgång. Har man sett filmen om Thor så kan man ju det mesta om historien bakom och kan man nåt om asagudarna så är det ju ett plus. Annars finns risken att man mest ser Thor som killen som svingar sin hammare till höger och vänster och är lite ögongodis. Han vill ju att Loke ska återföras till asarna för att där få sitt straff och samtidigt vill han försöka få brodern att släppa sitt hat mot asafamiljen och bli en del av den igen. Godhjärtad och lite naiv men han lyckas faktiskt ge Hulken på käften och det är inte illa.
I rollen som Loke ser vi åter Tom Hiddleston, bitter, ensam och förgrämd. Förblindad av hat ingår han en pakt med Chitauri, en alienras som gärna vill ta över hela galaxen. Loke vill bli gudakonung över människorna, vilka han mest anser vara boskap som behöver styrsel. Needless to say, så håller inte Thor med honom och konflikten mellan bröderna blir större och mer våldsam än den var i filmen om Thor.
I övriga roller har vi Stellan Skarsgård som vetenskapsmannen Selvig, Samuel L. Jackson som Nick Fury, Gwyneth Paltrow som Pepper Potts och Cobie Smulders som agenten Maria Hill. Cobie spelar Robin i How I met your Mother och det är kul att se henne i nåt annat även om rollen inte är så stor.
Behöver man då se originalfilmerna med de olika hjältarna innan man ser den här? Ja, det tycker jag. Man får större behållning av filmen om man sett Iron Man, Captain America, Thor och The incredible Hulk. Sen att det är Joss Whedon (Buffy, Dollhouse, Angel, Serenity mm) som står vid rodret gör ju inte saken sämre!
Det här en är marvelfilm att älska och se igen! Den är snyggt filmad, rollerna är väl utformade och det sprutar action ur varenda por och om man som jag älskar marvelfilmer så är det bara att mysa ner sig i soffan och njuta!
Betyg: 4,5 av 5
23 augusti 2012
Underworldfrossa
Ingen kan väl ha missat filmerna om Selene? Kate Beckinsale som vampyr i 4 härliga filmer som alla är bra. Jag älskar dem! Första filmen Underworld kom 2003 och handlar om konflikten mellan vampyrerna och varulvarna (lycans) och man får en glimt av vad som hänt förut. I första filmen träffar hon även Michael, varulven som inte vill kriga. Givetvis blir de kära. Såna här filmer måste ju ha ett kärlekspar att heja på hur omöjligt det än kan te sig. Den vann lite priser också vilket inte förvånar mig alls.
Andra filmen i serien heter Underworld- Evolution och kom 2006. Selene och Michael fortsätter sitt letande efter ursprunget till kriget samtidigt som de givetvis inte gör sig populära vare sig hos vampyrerna eller varulvarna. Jag tycker att de lyckas bra med att göra en uppföljare som hänger ihop med den första och framför allt; har samma skådespelare i rollerna. Finns inget så irriterande som när huvudkaraktärer byts ut. I denna film får vi se mer av Bill Nighy som Victor, ledaren för vampyrerna. Då jag tycker att han är en underbar skådespelare så gör det inte filmen sämre direkt. Även denna vann priser, surprise, surprise!
Sen kom tredje filmen Underworld- Rise of the Lycans- 2009 och den gör ett skutt bakåt i tiden. Man får se ursprunget till den evigt pågående fejden. Utan att spoila alltför mycket så kan man lugnt säga att i alla fall jag kunde se varför varulvarnas hat växte och anledningarna till att de slutligen reste sig mot sina herrar. Så klart finns det en olycklig kärlekshistoria...I den här filmen möter vi Lucian och Sonia vars kärlek inte ses med blida ögon. De är inte direkt av varken samma klass eller ens art. Det är en sorglig historia och tillika grym. Det jag gillar mest är att man vågar ta ett steg tillbaka och faktiskt ge oss inbitna fans en förklaring och en bakgrund till kriget. Filmen ger serien som sådan lite mer substans.
Sista filmen (?) Underworld Awakening kom ut 2012 och här har människorna upptäckt att det finns mer under månen än mörka träd. Givetvis går ju inte det för sig och jakten på både vampyrer och varulvar intensifieras. Efter en incident som involverar en explosion i en hamn vaknar Selene efter 12 år i en kryokammare och får veta att nästan alla Lycans är utrotade, men de som finns kvar har hittat ett sätt att skapa extra superstarka individer. En och annan oväntad tvist möter vi i denna film, bland annat att kärlek ibland får konsekvenser man inte räknat med. Alls. Ett pris vann den också!
Det är få filmer jag sett där man lyckats göra 3 uppföljare som håller samma höga kvalitet men jag tycker att man lyckats bra med dessa. Om man som jag gillar Urban Fantasy så är dessa filmer ett absolut måste!
Betyg: 4 av 5
Andra filmen i serien heter Underworld- Evolution och kom 2006. Selene och Michael fortsätter sitt letande efter ursprunget till kriget samtidigt som de givetvis inte gör sig populära vare sig hos vampyrerna eller varulvarna. Jag tycker att de lyckas bra med att göra en uppföljare som hänger ihop med den första och framför allt; har samma skådespelare i rollerna. Finns inget så irriterande som när huvudkaraktärer byts ut. I denna film får vi se mer av Bill Nighy som Victor, ledaren för vampyrerna. Då jag tycker att han är en underbar skådespelare så gör det inte filmen sämre direkt. Även denna vann priser, surprise, surprise!
Sen kom tredje filmen Underworld- Rise of the Lycans- 2009 och den gör ett skutt bakåt i tiden. Man får se ursprunget till den evigt pågående fejden. Utan att spoila alltför mycket så kan man lugnt säga att i alla fall jag kunde se varför varulvarnas hat växte och anledningarna till att de slutligen reste sig mot sina herrar. Så klart finns det en olycklig kärlekshistoria...I den här filmen möter vi Lucian och Sonia vars kärlek inte ses med blida ögon. De är inte direkt av varken samma klass eller ens art. Det är en sorglig historia och tillika grym. Det jag gillar mest är att man vågar ta ett steg tillbaka och faktiskt ge oss inbitna fans en förklaring och en bakgrund till kriget. Filmen ger serien som sådan lite mer substans.
Sista filmen (?) Underworld Awakening kom ut 2012 och här har människorna upptäckt att det finns mer under månen än mörka träd. Givetvis går ju inte det för sig och jakten på både vampyrer och varulvar intensifieras. Efter en incident som involverar en explosion i en hamn vaknar Selene efter 12 år i en kryokammare och får veta att nästan alla Lycans är utrotade, men de som finns kvar har hittat ett sätt att skapa extra superstarka individer. En och annan oväntad tvist möter vi i denna film, bland annat att kärlek ibland får konsekvenser man inte räknat med. Alls. Ett pris vann den också!
Det är få filmer jag sett där man lyckats göra 3 uppföljare som håller samma höga kvalitet men jag tycker att man lyckats bra med dessa. Om man som jag gillar Urban Fantasy så är dessa filmer ett absolut måste!
Betyg: 4 av 5
22 augusti 2012
50/50
Tänkte att filmen 50/50 skulle vara bra när jag läste lite olika omdömen om den men oj så besviken jag blev. Den är så platt! Grabb på 27 (Joseph Gordon- Levitt) drabbas av cancer och filmen handlar om hans kamp. Att den baseras på en sann historia trodde jag skulle ge den mer djup men icke.
På nåt märkligt sätt lyckas inte Joseph G-L med att ge sin karaktär lite karaktär, så att säga. Man vill ju gärna fångas in och hållas fast även i en dramakomedi men hans roll känns ytlig. Jag saknar lite jävlaranamma, ångest och sorg över att drabbas av en sån fruktansvärd sjukdom i så ung ålder.
Hans motspelare tycker jag agerar mer trovärdigt. Seth Rogen reagerar nog ungefär som jag kan tänka mig att man gör. Ömsom chockad och ömsom bagatelliserande, just för att man inte vet vad man ska säga eller göra i en sån situation. Lite lagom okänslig vid fel tillfällen och kanske överdrivet känslomässig när han inte borde vara det. Han står mycket för humorn i filmen.
Den kvinnliga psykologen är underhållande i sin klantighet. Anna Kendrick spelar denna nyutexaminerade terapeut som med noll koll ska ta sig an det förmodade känslomässiga vraket och det gör hon väl med varierande framgång. Lite fniss där med.
All and all så får filmen pga av att den inte griper tag i mig, betyget
3/5
IMDB länk HÄR
På nåt märkligt sätt lyckas inte Joseph G-L med att ge sin karaktär lite karaktär, så att säga. Man vill ju gärna fångas in och hållas fast även i en dramakomedi men hans roll känns ytlig. Jag saknar lite jävlaranamma, ångest och sorg över att drabbas av en sån fruktansvärd sjukdom i så ung ålder.
Hans motspelare tycker jag agerar mer trovärdigt. Seth Rogen reagerar nog ungefär som jag kan tänka mig att man gör. Ömsom chockad och ömsom bagatelliserande, just för att man inte vet vad man ska säga eller göra i en sån situation. Lite lagom okänslig vid fel tillfällen och kanske överdrivet känslomässig när han inte borde vara det. Han står mycket för humorn i filmen.
Den kvinnliga psykologen är underhållande i sin klantighet. Anna Kendrick spelar denna nyutexaminerade terapeut som med noll koll ska ta sig an det förmodade känslomässiga vraket och det gör hon väl med varierande framgång. Lite fniss där med.
All and all så får filmen pga av att den inte griper tag i mig, betyget
3/5
IMDB länk HÄR
20 augusti 2012
Tv- serier att se!
Tjatar vidare om True Blood då. Nu är vi inne på säsong 5 och alla som läst böckerna vet att de sista böckerna är ganska...skruvade. Enter the Fairies! Jag ska inte spoila för de som inte sett säsong 5 än men jag tror nog att serien kommer att tappa tittare om man inte som jag tillhör den inbitna (haha) skara som köper vad som helst bara för att få se vidare.
Ny serie som jag gillar är Bunheads. En Vegasdansös, Michelle, som hamnar i en mycket liten stad efter ett impulsgiftermål under inte alltför nyktra förhållanden hamnar i samma hus som svärmor som visar sig äga en dansstudio. Man kan lugnt säga att relationen är ansträngande till en början. Mysig serie i samma anda som Gilmore Girls. Ni kommer att känna igen Loreleis mamma som här spelar svärmodern. Hon gör samma varma, charmerande roll- yes, jag är ironisk- som i Gilmore Girls, men vem vet? Skenet kanske bedrar?
IMDB- länk till serien
En annan serie jag trillat över är Falling Skies. En postapokalyptisk amerikansk serie med allas vår Dr Carter från Cityakuten i huvudrollen. Världen är styrd av maskinliknande aliens som kidnappar barn och ungdomar och impregnerar dem med ryggradsliknande parasiter vilka gör ungdomarna till samarbetsvilliga arbetare. Handlingen rör sig runt den eviga kampen för överlevnad, strider mot fienden samt sökandet efter metoder att rädda de som tagits. Faktiskt ganska spännande och gillar man den här typen av postapokalyptisk sci-fi/fantasy blir man inte besviken!
IMDB- länk till serien
Ny serie som jag gillar är Bunheads. En Vegasdansös, Michelle, som hamnar i en mycket liten stad efter ett impulsgiftermål under inte alltför nyktra förhållanden hamnar i samma hus som svärmor som visar sig äga en dansstudio. Man kan lugnt säga att relationen är ansträngande till en början. Mysig serie i samma anda som Gilmore Girls. Ni kommer att känna igen Loreleis mamma som här spelar svärmodern. Hon gör samma varma, charmerande roll- yes, jag är ironisk- som i Gilmore Girls, men vem vet? Skenet kanske bedrar?
IMDB- länk till serien
En annan serie jag trillat över är Falling Skies. En postapokalyptisk amerikansk serie med allas vår Dr Carter från Cityakuten i huvudrollen. Världen är styrd av maskinliknande aliens som kidnappar barn och ungdomar och impregnerar dem med ryggradsliknande parasiter vilka gör ungdomarna till samarbetsvilliga arbetare. Handlingen rör sig runt den eviga kampen för överlevnad, strider mot fienden samt sökandet efter metoder att rädda de som tagits. Faktiskt ganska spännande och gillar man den här typen av postapokalyptisk sci-fi/fantasy blir man inte besviken!
IMDB- länk till serien
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)